enjoy the little things in life

Älska uttjatade cambilder jajajamen. Har ny ring med, den sitter statigt på fingret rosa och fin. Har förjävlig magvärk och det vill inte ge sig. Sååå nej men nu ska jag fortsätta på min något sega självbiografi, har tappat gnistan rejält.Puss på er
__LH

Eftersom klockan snart är halv 8 och jag inte ens öppnat kemiboken och gör vad som helst (verkligen) för att slippa göra det. Har nämligen prov imorgon... Därför tänkte jag nu kort och fint berätta om vad jag gjort idag.

Idag har jag haft två stycken nationella prov, svenska och engelska! Båda var muntliga.

Senare på dagen åkte jag till stan där mamma hämtade upp mig.

Efter det, då åkte vi till läkaren för att ta spruta inför vår thailandsresa.

Sedan åkte vi hem. Mamma till sitt och vi till pappa. Då skulle vi dricka Dukoral, det är bra för magen och skyddar mot diarré och liknande vid dålig mat och annat.

Det visade sig att det vi hört var mycket mycket sant. Det smakade skit! Det gjorde att vi ville göra något i denna stilen:

Nu får vi inte äta  på en timme, vilket gör att eftersmaken sitter i. Och nu vill vi helst äta varma, fettiga ostmackor. Det ska vi göra när timmen är över. Vi är hungriga.

__LH

Jag ångrar alla felsteg jag tagit, starkt, och skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka transen som jag levde i för ett tag sedan. Varför är livet så jävla orättvist? Varför? Det kommer jag alltid undra. Varför kan jag inte alltid få vara så glad som jag var förut, varför kan jag inte ständigt få sväva på moln och alltid låta ett brett leende klä mina läppar? Åter igen, varför... Anledningen till min hastiga dala vet inte ens jag. Ana kan jag göra men aldrig säkert veta. Som grädden på moset har jag nu fått in tandställning i andra sidan av överkäken och precis när jag kan tugga och äta som vanligt kommer detta och förstör min matlust. Nu påminns jag. Jag påminns om hur hemskt det faktiskt var. Nu kan jag åter igen knappt tugga, knappt prata eller öppna munnen för vad jag än gör rör något rälsen och det känns som om tänderna ska gå av. Men klagar mest som klagar sist, jag ska vara tyst om detta. Knipa mun och leva livet. Kanske lite svårt då allt just nu känns sjukt meningslöst, men ska göra mitt bästa. Det finns inget så som att känna att allt är meningslöst, så som att känna att inget är roligt. Men snart är jag uppe ur denna dalan och börjar skriva mina glädjeinlägg igen och pryder varje rad med hur allt är så jävla underbart och om hur inget kan stoppa mig. Snart! Just nu är det ganska otroligt att jag någonsin förut kännt så.
__LH