.

Det enda som går här hemma är vilka blommor som ska ligga på kistan, vilka är bjudna, vilken begravningsbyrå, vart ska hon ligga och så vidare. Det gör fortfarande lika ont. Om inte ondare, för det är först nu vi börjar förstå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0