enjoy the little things in life

Huuuuur jävla underskattade är inte hoffmaestro liksom? AAASBRA ju.
Och just ja, fräken är väl visst singularform av fräknar?! en fräken - många fräknar. Mmm så äre!

Idag tog jag mig tummarna ur röven och köpte ett sommarkort. Eller ja fast nä. Det var ju inte jag som köpte det. Men jag fick det. Så helt plötsligt bara låg det där. I min hand. Så jävla fint liksom. Så från och med nu älskar jag sommarkortet, djupt. Det är bäst i hela världen! Det är nu jag ska besöka malmö, helsingborg, hässleholm, sösdala, höör, lund och jaaaa you name alla städer i skåne, minst en gång i veckan fram till den 15 augusti. Bara för att jag kan liksom. Nej men det ska bli fint. Särskilt när alla andra tvingas att lägga peng efter peng på alla våra resor. HA, säger jag då, och sitter där lite fult och viftar med mitt fina, älskade sommarkort.

Fyfan vad jag älskar sommaren. Fastän jobb, fastän trötthet ska jag nu njuta av sommarn till fullo. Fyfan vad allt är så jävla mycket bättre på sommarhalvåret. Åååååh. Kan man bli kär i en tid? Och typ i vädret och så? I så fall är jag kär i sommar och sol.
Så gode gud, snälla gör så att det för all framtid förblir sommar. Pusss

Tänkte vara lite duktig idag och köpe med mig jordgubbar hem så jag inte skulle äta massa skit. Fyfaaaaaaaaaaaaan vad gott. Sitter här med ett helt lass framför mig. Det är bara det att de är så jävla sura. På med lite socker sen oj där finns ju glass med, jävlar gott!
Sen var det visst inte lika nyttigt längre....

Jag vill kasta min dator nerför en brant backe. Jag vill hoppa på den tills jag inte orkar mer. Jag vill spola ner den i toalettstolen och skratta. Jag vill såga i sönder den med en risig motorsåg. Jag vill slå på den tills det inte längre går att slå. Tills den blir gul och blå. Ååååååh, vem fan kom på detta med virus? Ha? Ha? HA? Jävla typ det där....

Ikväll satt mamma och kollade på den där galan som satts upp för att fira victoria och daniel. Jag satte mig ner bredvid henne för att kolla vad det var för skit. Sen kom jag på att detta var ju helt okej. Sen kom jag fram till att jag kommer nog sätta på tv:n just när de ska gifta sig, bara för att liksom. Se vad hon har för klänning och så ni vet. Måste ju kolla läget. Det är väldigt många som går runt och dissar kungahuset totalt just nu och klagar över monarkin och vill istället ha republik. Varför kommer det upp nu liksom? Jo för nu är kungafamiljen mycket på tapeten, folk är avundsjuka för att de inte får lika fint och uppmärksammat bröllop som victoria får. Säkert är det så, även om man inte tänker på det. Och mest av allt, folk måste ju ha något att klaga på. Sen att det kostar en massa, ja? Ni betalar ändå skatt och om det finns ett överflöde över till en historisk händelse. Vad gör det? Var glada för att ni får uppleva det istället. Kungafamiljen har liksom alltid varit en symbol för svenska folket, en trygghet och fungerat som ett ansikte utåt i världen. Jag tycker absolut de ska få vara kvar. Det är liksom som en tradition och de har alltid funnits där. Så varför skulle de försvinna nu?

Jag gillar faktiskt kungafamiljen. Jag kollade på en dokumentär om dom förra veckan och de är faktiskt jäkligt roliga emellan åt. Snygg prins har dom med. Det enda jag faktiskt stör mig på är drottning Silvia. Eller nej, inte på henne personligen. Utan på hennes plastikoperationER. Hon var så fruktansvärt vacker förut så varför fick hon för sig att börja förändra det? När hon kom upp i tv:n ikväll tänkte jag direkt: herregud vad hon ser plastikopererad ut! Så jag frågade mamma, och mycket väl hade hon gjort det. Ett flertal gånger dessutom. Varför liksom? De som ska vara så fina och så ordentliga. Inte kan de då gå och operera sig? Eller ja, de är människor och de har egna val. Men det platsar inte riktigt in. Enligt mig.

Hur som helst tänker jag i alla fall slå på tv:n imorgon och kolla på bröllopet. Jag tror det kommer bli fint. Idag på den galan var det en massa barn som sjöng. Och en av barnen gick fram till victoria och sjöng en vers själv och sen tog de varandras hand och gick upp på scenen tillsammans. Fy, säger jag! Där var tårarna nära att börja rulla nerför min kind. Haha tänker ni. Och haha säger jag. Men det var faktiskt fint. Och kanske rullar tårarna imorgon. För det är ju trots allt vår prinsessa, kronprinsessan victoria som ska gifta sig. Även om inte du tycks bry dig, tror jag ändå du gör det innerst inne. Nej men jag stöttar kungafamiljen till max och tycker absolut de ska få vara kvar! Go go bernadotte!

Det här är kärlek.

Jag jobbar på. Som ett svin. Eller inte riktigt kanske, he-he. Men jobbar gör jag. Och sliter gör jag. I takt med lite pauser och grejer. Vi grillade korv idag med personalen, det var fint. Det enda som suger så jävla mycket är att det är så fint väder. Vafa-aaan, det ska ju regna nu när jag jobbar? Sen kan det bli fint med sig. Och just ja, de tidiga morgnarna e fortfarande förjävliga. Lär aldrig lära mig. Imorgon är det sista dagen och sen har det gått en vecka. Woooow. Sen äre bara 2 veckor kvar. Med tidiga morgnar. Säkerligen med fint väder. Med slit och pust. Men fan så fint när lönelappen dimpar ner! Då jävlar. Nej, nu ska jag sova. Och äta lite. Puss

Vi ska till hultsfredsfetivalen, jag ska skrika mig hes och vara full och galen. Älska i leran och på baja-majan ska jag skita ut alla mina bekymmer! 7-9 juli jaaaA

Nu när jag jobbar går jag upp onormalt tidigt på mornarna. Verkligen. Och det är inte lätt kan jag säga. Det komiska är att uppe såhär tidigt på morgonen finns bara två olika sorts människor. Den första typen är morgonpigga bussiness män och kvinnor som har gått upp vid samma tid de senaste 20 åren, och är nu vana. Den andra gruppen, är då morgontrötta ungdomar som tvingats upp till jobbet eller möjligtvis plugget. Det är på dessa som ögonen bara faller ihop så fort man satt sig på första bästa plats. Det är åt dessa man skrattar lite lätt när man snabbt kan föreställa sig deras morgon. Och hur trötta de är. Här platsar jag in nu för tiden, som handen i handsken.

Förutom de otroligt tidiga mornarna har jag och nathalie det väldigt bra där ute på jobbet. Vi hade en jobbig tjej med oss igår men idag gick hon över till vaktmästeriet. Tur det, tänkte vi. Vi har det bra nu. Vi städar och vilar om vart annat och ändå tycker vår handledare att vi jobbar alldeles för snabbt. Hon säger att vi ska ta det lugnt och ta fler pauser. Ja och det tackar ju inte vi nej till precis. Imorgon är vi själva där på jobbet med två andra ungdomar som jobbat där tidigare, för all personal är på utflykt. Då äre party ska ni veta. Nej men det blir väl att vi lägger oss i en säng och somnar lite, det hade inte jag tackat nej till. Få betalt för att sova, HA. Det ni?!

Jag kom att tänka på en sak. En sak som gått genom mitt huvud nu ett tag och som jag hade en väldig diskussion om idag. Förhållanden. Jag är typ rädd för detta. Eller nej, egentligen inte. Men när det börjar bli djupt, när det börjar bli romantiskt och på riktigt. Det är då jag börjar tycka det är jobbigt. Jag är ingen romantisk person av mig i det syftet. Men samtidigt kan jag vara rätt romantisk ändå och slänga in en gullig mening då och då. Men sen när det börjar bli seriöst. När saker och ting börjar ta lite större plats. När allt börjar ta sig lite, då börjar jag bli rädd. Då backar jag och avslutar helst det hela helt. Jag har sjukt svårt att säga att jag "älskar" någon och verkligen mena det. Ja, det har hänt att jag sagt det och inte menat det. Men vad ska man göra liksom? Det är här jag blir rädd. Hur kan man verkligen säga att man älska någon annan, och så snabbt också, hur vet man det? Okej jag e inte efterbliven jag vet hur man älskar. Men fyfan vad överskattat det ordet är. Någon gillar någon annan och vips efter någon dag älskar dom varandra. Nej såhär går det inte till, eller ja väldigt sällan i alla fall. Hur jobbigt är det inte om någon säger jag älskar dig och man inte själv gör det tillbaka? Det är klart som fan man säger jag älskar dig med för annars e man dum i huvudet. Okej, det kanske man är ändå. Men tänk er själva in i situationen, hur jobbigt hade det inte varit om du tagit dig mod till att säga de 3 gyllene orden och allt du får tillbaka är ett "aaw", eller liknande. Ja, jag har kört den också och det har säkert kännts.

Men seriöst varför är vissa födda till passionerade älskare och vissa inte? Som jag. Jag är så långt ifrån en passionerad älskare som möjligt. Jag kan bli kär, jag kan till och med älska, men tröttnar väldigt väldigt lätt och blir ofta skrämd av en kille som säger att han älskar mig, då killar har en väldig tendens att göra det för tidigt. Idag fick jag höra att jag är "killen" i ett förhållande. Och fan, det är ju sant. För mitt problem brukar vara alla killars och tjejer brukar vara de stalkers som tar mod till att säga jag älskar dig och får dissen några dagar senare. Eller i alla fall är det så alla ser på det. Vad ska jag göra åt saken liksom? Jag kan inte ändra mig eller det. Hur mycket jag än skulle vilja. För varje dag som går börjar jag tycka det är mer och mer deprimerande med personer som älskar varandra livet ut. Självklart är det gulligt för dem, men för mig. Nej vet du vad. Jag skulle aldrig någonsin kunna se mig själv skitkär gåendes med en kille på stan, hand i hand, ge en romantisk kyss och sedan viska jag älskar dig. Fy det är inte jag för fem öre. Det kanske inte är meningen att jag ska vara så romantisk? Vissa kanske inte passar som det? Antar det för nu när jag tänker på det så varken har jag och kommer heller aldrig till att vara det. Jag trivs som jag har det nu. Den kille som en dag ser på förhållande likadant som jag. Som inte har så bråttom och som tar en dag i sänder. Utan att vara sådär äckligt romantisk. Den killen, den killen är något för mig.

Har varit uppe sen klockan 5 imorse, ja jag e laaagom sleten nu.

Jag mår som jag förtjänar! Återkommer när jag mår bättre hehe har sovit hela dagen. Chips nuuuu

Nu börjar det. Det är nu alla glada blir ledsna ofrivilligt och det är nu alla fäller en tår. Det är dags att lämna vår skola efter 7 underbara år med världens bästa klass. Jag vill inte och önskar jag kunde slippa detta. Men det går inte. Tyvärr. Idag insåg jag också hur mycket jag kommer sakna våra underbara lärare. Vi bjöds på tårta idag och delade ut presenter till lärarna och de höll fina tal. Fan vad detta suger. Seriöst, varför ska allt ta slut närdet är som bäst? Jag har aldrig haft det så bra på denna skolan som jag haft nu den senaste tiden. Fyfan vad jag kommer sakna allt och alla, rejält. Imorgon är det avslutningsmiddag och på fredag är det avslutning. Jag kan lova att det kommer fällas en och en annan tår. Aldrig mer fröknegård, aldrig mer 9c.

Men samtidigt ska det bli så jävla skönt. Tänk att ha gått i samma klass i 7 år. Gått på samma skola och i samma skit. Jag och alla andra behöver verkligen en förnyelse. Något nytt liksom. Det ska bli sjukt roligt att börja på en ny skola nu och träffa nya människor, absolut. Och även om jag slutar i 9c på fredag kommer ni alla alltid finnas kvar, för ni är bäst. Pusss på er alla, jag älskar er!

Det blev mer än en tår fälld kan jag så gott tala om. Oh god vad fin du var. Om 3 år ska jag stå där med samma vädighet och glänsa över alla andra, precis så som du gjorde. Puss min stjärna i love you!

Önskar att jag varit i min kära systers kläder idag, bokstavligt. Fyfan vad snyyyyyyygg hon är. Det är bal som väntar och hon kommer lätt överglänsa alla andra. Det är nästan så man vill fälla en tår, är det där verkligen min syster? HELL YEEAH IT IS!