enjoy the little things in life

När allt är miserabelt flyger en ensam drake
Högt över koppartaken, mellanmjölk och handelsvapen
Du är inte en i mängden men jag är en utav dom
Få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden
Du måste tro motivet har aldrig matchat ramen
Jag vill se alla sidor, TV:n visar en utav dom
Livet är fult du är fager
Vaken om natten och drömmer på dagen

För jag blir så dum av dig
Säg bara till när var hur

oh lordy, trouble so hard
oh lordy, trouble so hard,
don't nobody know my troubles but God
don't nobody know my troubles but God

went down the hill, the other day
my soul got happy and stayed all day

Jag har haft världens bästa helg(nästan) och mår nu precis så jag förtjänar. Har dock knappt sovit en blund på hela helgen pågrund av min olidliga hosta, så är rätt trött nu. Imorgon börjar allvaret i skolan och då hoppas jag att allt går precis så som det har börjat. Skitbra.

Klackarna på, finkläderna och kavajen likaså. Håret lockat och läpparna röda. Idag tar vi ett sista förväl till vår älskade. Jag har inte varit så här nervös på länge. Skulle nästan kunna göra allt för att få slippa detta.

Det finns en sak jag inte delat med mig av. Min kära pojkvän. Därför tänkte jag nu dela med mig några bilder på honom vid olika tillfällen. ÅÅååååh, han e snygg.


Här är han på vår 1 års dag:)


Här tog jag en smygbild när han bytte om här om dagen. Kan ni fatta att jag tycker om honom?


Denna bilden har jag redigerat lite för att ni ska få det snyggaste hehe! Men i vilket fall var det på vår rehearsal dinner.


Och sist men inte minst får ni en bild på när han målar lite på huset. Det är inte ritkgit klart än, men snart är det helt färdigt för inflyttning:) PUSS

Det är rätt sjukt att precis när jag känner att lovet rinner mellan fingrarna på mig går jag och blir sjuk. Det är inte bara vanlig sjukhet utan jag har också så fruktansvärt ont i nacken och halsen, utan på alltså, på alla sätt och vis. Hur jag än vrider och vänder, hur jag än gör och vad jag än gör så hjälper det inte. Jag vaknade vid 7 imorse ungefär och då var det värre än någonsin. Jag trodde att jag verkligen hade fått hjärnhinne-inflammation som min pappa skrämt mig med. Första symptomet är extrem huvudvärk och att man blir stel i nacken. Precis så jag haft det. Men tydligen ska man då inte kunna röra nacken och huvudet alls, och än kan jag det. Så vi får hoppas på det bästa. Som pricken över i:et har ja gått här hemma och knaprat upp alla värktabletter så det finns inte heller. Åh jag blir nästan galen. Man vill bara lägga sig och sova men inte fan går det heller. Det är 4 dagar kvar av lovet nu och det vore väl fan om jag skulle behöva ligga inne dessa sista dagarna också. Jag ber till gud.

Innan idag kom jag på något väldigt dumt och deprimerande. Det är bara 7 dagar kvar av sommarlovet, nu är det 6. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vart fan har denna sommaren tagit vägen? På torsdag börjar skolan igen. Då är allt tillbaka i samma tid och kanal. Fan vad jag önskar att jag tagit mer vara på lovet. Att jag inte jobbat bort mer än hälften av det och att jag haft en riktig kick-ass sommar. Det var så jag sa att den skulle bli. Men det var inte så den blev. Åååh, det är för enkelt at vara efterklok.

Together we done so much fun shit in our days but I don't remember the half.

Mitt högra öra e dubbelt så stort som det vänstra. Det har svidit och bankat konstant i snart 2 dagar och det har gett mig en hel natt utan sömn. MEN jag är inte den som är den. Jag ger mig inte! Jag ska ha kvar min uttöjning. Även om jag inte tål det. Även om det kanske inte är så smart. Jag skiter i vilket. Har jag plågat mig själv till den punkten att den ens går genom, ska jag fan ha kvar den. Om en vecka eller två (....fan vad längeeeeeee), kanske det är läkt och jag kan sova igen. Kanske.

Igår när jag jobbade kom jag och tänka på en sak. Hur jävla jobbigt är det inte att jobba liksom? Men ändå gör man det. Varje dag. Ååååh jag hatar att jobba. Jag vill ha sommarlov som alla andra!

Finns det någon sötare varelse vandrande på denna jord? Neeeej. Det är bara min älskade Jack som ligger så sött här bredvid mig. Han får mig på fall, varje gång.

Jag har förstått en grej. Verkligen. Grejen är varför killar tycker om tjejer, och varför tjejer blir lesbiska. Det finns så jävla snygga tjejer. Och fyfan vad snygga kroppar det finns. Och ovanpå allt detta är killar dumma i huvudet. Jag ska nog fan bli lebb jag med!

Det enda som går här hemma är vilka blommor som ska ligga på kistan, vilka är bjudna, vilken begravningsbyrå, vart ska hon ligga och så vidare. Det gör fortfarande lika ont. Om inte ondare, för det är först nu vi börjar förstå.