.
Allt verkar så klart för mig nu. Jag har försökt lura mig själv så länge, att jag nästan tappat bort sanningen. Nu slog den mig. Jag lovar mig själv varje gång att aldrig hamna här igen. Men ändå gör jag det. Är medveten om allt någonstans där långt bak i bakhuvudet, men har lyckats tänka bort det. Nu när det slår mig gör det ännu ondare och jag önskar jag kunde ta tillbaks allt som sagts och gjorts. Men olyckligt nog går det inte. Att något så litet kan bli så stort och göra så ont är nästintill ofattbart. Jag önskar verkligen jag hade kunnat stoppa det, innan det blev till vad det är. Har problem med att få ner känslor i enstaka små ord, men försöker verkligen för att få ur mig allt. Tyvärr misslyckas jag drastiskt, och istället lägger jag tankarna på fel saker och glömmer bort det som är viktigt. Just nu vet jag mycket väl att jag egentligen borde plugga, men inbillar mig själv att jag klarar det ändå. Precis som jag gör med allt annat.
Kommentarer
Trackback
