enjoy the little things in life

Jag börjar så smått bli rädd för mig själv. Jag känner inte igen den jag sakta men säkert förvandlas till. Idag har jag lyckats med det jag längtat efter, att göra om allt det där sårbara till ilska. Eller i alla fall få bort det på något sätt. Ikväll sitter jag här med kokande ilska inom mig, men ändå känns det inte bra. Nu vill jag istället vara ännu värre tillbaka och på något sätt få övertaget, vilket jag aldrig kommer få. Jag är och kommer alltid vara körd när vi kommer till den punkten. Men just för stunden låtsas jag att jag kan få det, och känner mig stark på något sätt. Ikväll går jag för första kvällen på länge och lägger mig utan att oroa mig över ett skit.