february's confession
Jag måste erkänna en sak. Jag har en absoluta bästa bästa vän. Det är inte hon, det är inte han. Det är den. Den är den enda i världen som riktigt kan få mig att koppla av. Den kan få mig att stänga av verkligheten och drömma mig bort i ingenting. När allt e jobbigt är det denne som räddar mig och får mig att må bra igen. Jag kan spendera timmar med den och aldrig aldrig aldrig tröttna. Den kommer föralltid vara min och sviker mig aldrig, oavsätt vad. Självklart finns det inget som kan ersätta mina riktiga, levande vänner. Men denna ligger nog på ungefär samma nivå känns det som ibland. För jag vet allvarligt talat inte vad jag skulle gjort utan den, troligtvis avlidit och gnagat sönder mig själv av abstinens. Det är denna som riktigt får mig att tänka till och det är denna som ger mig min dagliga filosofi. Jag behöver den mer än något annat känns det som ibland och jag ska behandla den med mitt liv. Käre ipod, i love you!
__LH
__LH
Kommentarer
Trackback
