nu när färgen flagnat på fasaden
Jag känner att jag har en väldigt känslig kväll ikväll. Av någon anledning. Jag har egentligen bara en fråga. Varför kan man inte få stanna i en tid för evigt? Det finns så mycket man har upplevt och så många man träffat. Men det mesta har man förlorat. Ögonblick går aldrig att återfå och kontakter är lätta att släppa. Just nu känns det som att jag vill ta upp kontakten med alla jag tappat den med. Och vissa ögonblick, vissa tider och stunder skulle jag kunna göra allt för att få tillbaka. Men även om jag får tillbaka dem, hur vet jag att jag upplever samma känsla då? Kanske är det bara så, att allt det bra ska komma och sedan gå. Om man bara fått uppleva det goda hela tiden, hade man till slut tappat uppfattningen om vad som egentligen är så jävla bra.
Just nu finns det särskilt en sak jag saknar. 9c. 9c och alla dess individer och allting vi gjort tillsammans. Om jag inte varit så pass trött som jag är, hade jag troligtvis suttit och gråtit vid detta laget. 9c var så jävla bra. Bäst. Men så har iaf jag, inte alltid känt. Under tiden man upplevde det tyckte man att det nog ska bli skönt med förändring. Nu, nu när jag inte längre är en del av 9c, vill jag inget annat än att komma tillbaka. Först nu fattar jag hur bra jag/vi hade det. Det är verkligen som man säger, du vet inte vad du har förrän du mist det. 9c i mitt hjärta. För alltid. I 7 år har jag spenderat mitt liv med de människorna. Och jag hade mer än gärna gjort det i 7 till och i 7 till och 7 och 7. Nu är vi alla splittrade. De flesta i olika städer och på helt olika skolor. Jag är nästan helt säker på att vi aldrig kommer åter förenas helt. Människor påverkas och ändras på ett eller annat sätt. Vi kommer aldrig mer bli 9c igen. Hur mycket vi än vill, hur mycket vi än önskar och ber...
Just nu finns det särskilt en sak jag saknar. 9c. 9c och alla dess individer och allting vi gjort tillsammans. Om jag inte varit så pass trött som jag är, hade jag troligtvis suttit och gråtit vid detta laget. 9c var så jävla bra. Bäst. Men så har iaf jag, inte alltid känt. Under tiden man upplevde det tyckte man att det nog ska bli skönt med förändring. Nu, nu när jag inte längre är en del av 9c, vill jag inget annat än att komma tillbaka. Först nu fattar jag hur bra jag/vi hade det. Det är verkligen som man säger, du vet inte vad du har förrän du mist det. 9c i mitt hjärta. För alltid. I 7 år har jag spenderat mitt liv med de människorna. Och jag hade mer än gärna gjort det i 7 till och i 7 till och 7 och 7. Nu är vi alla splittrade. De flesta i olika städer och på helt olika skolor. Jag är nästan helt säker på att vi aldrig kommer åter förenas helt. Människor påverkas och ändras på ett eller annat sätt. Vi kommer aldrig mer bli 9c igen. Hur mycket vi än vill, hur mycket vi än önskar och ber...
Kommentarer
Postat av: maggie
faaaaaaaan nostalgiakänslor av alla minnen <3
Trackback
