att släppa taget
Befinner mig på okänd mark. Jag är osäker, utan att finna anledningen. Det är en gåta för mig hur svårt det ska vara att gå vidare. Att ta ett steg utanför sin ruta och inse verkligheten. Verkligheten som sätter sina spår djupt inne. Det är en gåta för mig hur lite man tar till sig och hur svårt man gör det för sig själv. Det är inte särskilt svårt, om man bara tar steget och inser. Jag är på väg och känner hur en sorg lättar från mitt hjärta för var dag som går. Jag har insett hur mycket de runt omkring mig bryr sig och hur mycket jag borde lyssna på dem. Bygga upp mig själv och bli starkare. Jag är på väg. Det är svårt att beskriva denna känsla som tynger min tunga, precis som det mesta just nu. Men det känns bra.
Ja, det känns så jävla bra att förstå hur saker och ting ligger till. Så oerhört skönt att vara på väg ut ur min lilla ruta och riva av skalet som så fint följer mitt hjärta. Jag är som ett barn på julafton och har aldrig förr tyckt det varit så här skönt att släppa taget om något. Efter så lång sorg, efter så många långa nätter och efter så många tårar som rullat ner för min kind. Nu är det slut! Finished, finito. Jag sitter idag med facit i min hand och inser hur mycket jag lärt mig av detta, men ändå inte. Om jag känner mig själv kommer jag inom en sinom tid komma på mig själv sitta i samma sits. Men just nu. Just nu är jag så otroligt lättad över att ta ett steg utanför min ruta och släppa taget, om dig!
Kommentarer
Trackback
