bloody sunday
Plötsligt ser jag hela världen falla i väldigt små bitar mitt framför mina ögon. Jag beskådar det på avstånd men känner det mer än något annat. Som ett brutalt knivhugg mitt i prick. Mitt i den ömmaste punkten i mitt redan ömma hjärta. Tårarna rullar på ett sätt de aldrig gjort förr. Twittrade nyss "en fin söndag kunde inte blivit finare" och det blev en käftsmäll på direkten. Det som innan gjort ont gör helt plötsligt så där fruktansvärt jäkla ont och jag känner hur det kommer vara svårt att pussla ihop just detta pussel. Näst intill omöjligt. Detta kan vara den värsta känslan. När man egentligen inte kan påverka något över huvud taget, utan bara känna smärtan stärkas i bröstet. Som mycket annat orsakas denna smärtan endast av mig själv i grund och botten. Men gjort kan ej göras ogjort och så har det alltid varit. Jag har lyckas trycka detta längst bak bland de gömda arkiven i månader nu, men idag slog det mig och här står jag åter igen med hjärtat i handen. Kluven och sårbar till tusen.
Kommentarer
Trackback
