long time no see

Idag är en sån där dag då jag ber till gud om att jag ska må bättre. Finns det något drygare än att vara sjuk? Svar nej är mitt svar just idag. Ur mina högtalare trycks högljudda toner ut och min ostablia röst hänger på samtidigt som jag tackar gud att jag är på landet utan närgågna grannar. Jag känner en glädjevåg dra sig genom hela kroppen och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Känner för att springa runt och skrika, städa hela huset fem gånger om, baka upp allt vetemjöl huset har att bjuda på och ringa hela världens befolkning och bara få snacka av mig. Som grädde på moset tror jag att jag är på väg att gå och kära ner mig. Det jag aldrig trodde skulle komma kan vara på ingång med stormsteg. Det känns så jävla bra, fast samtidigt inte alls. Lovade mina fina att inte tänka på det och precis som det är sagt ska det göras. Nej vet ni vad, nu ska jag ner och smaka av kladdkakan och tillsammans med den ska jag svälja några värktabletter. Snälla gud gör så att jag kan gå till skolan imorgon för en dag till här och jag börjar klättra på väggarna! Amen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0