enjoy the little things in life

Hon kände ännu en knuten näve träffa hennes välformade vänstra käkben och lät huvudet naturligt följa slaget. Precis som om hon inte brydde sig. Hon kände hans vidriga andedräkt mot hennes sönderslagna ansikte men bokstäverna som kom på köpet kunde hon inte tyda, oavsätt hur mycket hon än försökte. Han hade druckit alkohol, det hade hon förstått för längesedan. Hon såg hans mun formas gång på gång i ögonvrån men orkade inte anstränga sig mer utan föll istället viktlöst ner på marken. Ännu ett slag. Ett ben fyllt med ilska träffade höger sida av revbenen. Luften började ta slut nu och hon såg döden i vitögat. Men ändå fanns det något i henne som kändes värt att kämpa för, något som verkligen behövde henne där på moder jord. Hon ansträngde sig ytterligare och öppnade ögonen försiktigt. Där, rakt framför henne bara några steg ifrån stod en flicka. Tankarna flög snabbt genom det lilla förståndet hon lyckats behålla. Hon öppnade munnen igen för att säga till flickan att springa därifrån. En ännu mer ilskefylld fot träffade den här gången hela ena sidan av hennes ansikte och en konstig känsla gick genom hela hennes sönderslagna kropp. Allt blev svart. Mannen vände sig hastigt om, tog tag i sin jacka och sprang därifrån utan att stänga dörren. Kvar stod den oskyldiga flickan helt övergiven. En tår rullade ner för hennes rosenfärgade kind och trots det lyckades hon klämma fram några ynka bokstäver hon aldrig trodde hon skulle behöva säga, "Mamma, lever du?".